Alla människor har ett medfött behov av utveckling.   Vi får nya erfarenheter, reflekterar och förändrar ständigt vårt sätt att tänka och handla. Oftast sker detta omedvetet och utan någon större ansträngning. Vi upplever att vi kan hantera situationen och det känns lustfyllt att lära sig nya saker och att utvecklas.   Om vi däremot hamnar i situationer som vi inte kan hantera, kommer vi att känna rädsla eller uppgivenhet. Känslor som i värsta fall kan övergå i depression eller ångest.   När problemen hopar sig och känns överväldigande behöver vi stanna upp för att reflektera och söka nya vägar. Det är lätt att fastna i gamla tankebanor.   Känslor och föreställningar behöver släppas fram. Nya tankar och idéer behöver dryftas med andra för att växa och ta form.   Ju bättre vi blir på att förstå oss själva och vår omgivning, ju större möjligheter har vi att påverka och förbättra vår situation. För att nå dithän behöver vi medvetet betrakta våra tankar och kognitioner eftersom dessa i sin tur påverkar våra känslor och vårt beteende.

Genom en ständig ström av inre och yttre intryck försöker vi ständigt konstruera en karta över verkligheten. En mening med och spelregler för vårt liv. Ett kognitivt förhållningssätt innebär att se sig själv som aktör och ansvarig för hur ens liv ska gestalta sig i fortsättningen.   Det innebär inte att du kan styra allt som händer dig. Svåra händelser och smärtsamma känslor kommer ingen av oss ifrån. Det du kan påverka är hur du förhåller dig till det som händer. Och - inte minst - hur du väljer att förhålla dig till andras agerande gentemot dig.   Hur du upplever och tolkar nuet är viktigare för dig än vad som hände i går. Vill du förändra något så är det viktigare att förstå vad som vidmakthåller problemet än vad som utlöste det. Ett kognitivt förhållningssätt handlar också om att sluta se negativa händelser och situationer som misslyckanden. Se dem istället som lärandesituationer. Sluta älta och gräma dig över det som varit. Lär dig av det som hänt - och gå vidare.